<3

Var på visfestivalen med mamma och "min pappas bröders fruar" igår, och det var mysigt. Men.. ibland kan det väl bli lite ointressant om man är den ända under 40. Dom som spelade var iaf väldigt bra så det räddade kvällen. Några som jag inte hade hört förut var Perssons Pack och jag tycker att dom var asbra! Tyvärr så hade dom lite konstigt sätt..
   Ett: dom rökte på scenen, medans dom sjöng etc. Två: när alla stog och väntade på att färjan skulle åka (den var full) så visade det sig att det var några ur det bandet som dom väntade på. Tio minuter ute på kajen en lördagnatt känns mer än vad man kan tro. Det var väl tur för han att han kunde vippa sig in antar jag. 



Tog bara ett klipp som jag hittade på tuben, det var dock inte riktigt samma band, basisten och gitarristen tror jag var "bytta" och han som spelade dragspel låg inne på lassa för hjärtfel.
Kanske var det därför sångaren var lite torr off-stage, vem vet.


  
Sen så var det ju Laleh och hon var också bra (det var fler artister också men, kanske ska kolla på youtube om det finns klipp. Laleh var gudomlig från början men innan hennes framträdande var slut så kändes det som att hon nästan hade kört över sig själv. Visst hon är duktigt på att snacka och man hade roligt, men sången då? Jag blev helt överlumpad av hennes skicklighet, hur mycket teknik som helst. Bland annat så sjöng hon så att det lät som att hon hade en stämma - men hon var ju själv. Jag tror att jag har kommit på hur hon gjorde för om man använder magen så mycket som det går men ändå sjunger med lite luft (mycket tryck, lite luft) så går det att få en hes sångröst med typ en oktav (en jättehög ton) i bakgrunden, jag lyckades en gång och det var galet coolt. Hem och träna, träna, träna säger jag bara.

Ska snart åka ut till Holmön (visfestival) med mamma, Inger och A-M. Jag tror faktiskt att det kommer bli riktigt mysigt så länge det inte spöregnar. Har hört att det är en del ungdomar som faktiskt är där så om jag har riktigt tur kanske jag ser nåt känt ansikte.
   Bara det inte är jättekallt....

Nån gång nästa vecka ska jag, mamma och kanske mormor till stan och piffa ännu mer i lägenheten! Typ lite tyg och kuddar kanske och dessutom fylla på lite i skafferiet :)

Pusshej :*

Nu är det inflyttat i nya lägenheten! Det känns faktiskt ännu bättre nu än från början när vi tog den. Hur som helst så är det ju bara att ringa om du vill hitta på nåt, nu behöver jag ju inte crasha hos nån ofrivillig, haha.

Undra om inlägget som vanligt ska ta en lite allvarligare vändning nu..?
Jag vill ha svar, frågar man mycket så får man många svar- oftast.
Kanske har jag inte frågat rakt ut men jag tycks ha fått så lite svar att jag inte vågar längre.
För tillfället måste jag säga att det är över. Det kan inte vara på nåt annat sätt.
Det kanske kan bli men det löns väl inte att gå runt och låtsas?
Jag vill ha svar..

Imorrn ska jag vara med Frida! Grymt längesen så det ska bli kul! ;D
Om det blir som det brukar/brukade så kanske jag blir kvar där i några dar, ska komma ihåg att ta med mig lite roliga B-tjej-filmer, kanske nån bra också :)

Pusshej, nu ska jag sova (har vänt dygnet haha)

I'm the type that laughs at a funeral

Carro konstaterade att jag och Jakob faktiskt hade sovit i samma säng och Jakob flikade in att det faktiskt var ett rött lakan också... (vi sovde i samma säng med ett rött lakan)
Vi började med att skicka iväg Jakob, sen efter att vi hade rullat ihop madrasserna och duschat var klockan helt plötsligt två! Helt galet galet.
Nere på stan lyckades jag med lite av helgens uppdrag nämligen att träffa folk man inte har sett på länge (vilket jag även gjorde igår). Jag och Carro var med Jonte och sen när dom LÄMNADE MIG så kom Olov och Stefan, trevligt att prata även om Olov är dålig på att lyssna.. haha. Han lyckades iaf underhålla mig tills Elin kom så vi kunde moppa ut till havet!
Nu är det lila och orange himmel och det är jättemysigt! Som det verkar nu ska vi sova här tills imorrn och då hoppas vi på värme, sol och bad!

Hör av er om ni vill göra nåt! :D

Pusshej :*

 

Sitter hemma hos Carro med henne och elin, gudomligt härligt med sommarlov - äntligen!
Carro läser en dagbok från typ fyran och hon är så himla sööt! Man blir liksom glad i hela kroppen, haha underbart :)

Pusshej :*

Man har en blogg för att kunna skriva om sig själv, det måste vara sant. Vad jag än skriver går det koppla till mig.
En annan anledning till bloggandet måste vara att man vill att folk ska läsa. Hur kul är det annars att ha en?
För att få folk att läsa så berättar man för dom som finns närmast att bloggen exsiterar och lägger ut addressen på sånna ställen så att folket som känner mig kan läsa.
Men vill man verkligen att alla omkring en ska veta allt?

Jag har kommit på mig själv med att jag har saker på hjärtat som jag vill skriva, men jag vill ju inte att nån annan ska få veta det. Problemet är att jag tror att vi människor vill blotta oss, jag vill det. Jag vill dela med mig, bara inte till dom närmaste som vet allt om mig.
   Ibland önskar jag att jag hade en anonym blogg, tänk så mycket man skulle kunna skriva då! Sånt som händer innuti en, det som faktiskt är intressant. Men hur ska man kunna få människor att läsa en anonym blogg, det går ju inte.

Därför slutar det oftast med att det som jag berättar på bloggen, precis som dom flesta andra, oftast är vanliga tråkiga vardagshändelser. Onödig fakta som folk skulle kunna klara sig utan.

På sr.se kan man spela in ett eget sommarprogram (radio), DET blev jag sugen på. Då kan man vara anonym (så länge inte nån känner igen din röst förstås, men då måste ju den personen känna dig väl). Plus att det redan är folk inne på sajten och kollar, man behöver liksom inte dra till sig läsare/lyssnare. Skulle det nu vara så att ingen lyssnar så vet ju inte jag det heller och vad man inte vet mår man absolut inte illa av.
   Tänk att jobba med det.. Borde vara kul faktiskt. Jag får ta och pröva det där med radioprat asså!

Nu ska jag sova och "ladda" inför sista dagen på jobbet, känns så otaggat som det kan bli! Men sen drar jag direkt till stan (umeå), får åka med Pontus vilket är guld värt, vet dock inte när vi tar oss iväg. Det känns jätteskönt att inte heller veta hur länge jag kommer stanna där, så ringring om ni vill hitta på nåt!

En finfin rubrik och sen så är ännu ett förbaskat långt inlägg klart, stackars dig som har pallat att läsa hela, speciellt om du har firefox!

Jag drömde om en kille i natt, en kille som brydde sig om mig och undrade var jag var när jag inte hörde av mig.
Han var inte rädd för att träffa min mamma och väntade med henne på att jag skulle komma tillbaka från vars jag nu var.
Av någon anledning hjälpte han till med maten och var social trots att jag inte hade träffat honom så många gånger.
Vi träffade en gammal klasskompis och han höll om mig och visade att jag var hans.

Han fick mig att önska att jag hade träffat honom i verkligheten och fick mig att inse vad det var jag saknade.
Han var inte en sån där heting som alla tjejer blir tokiga i utan en normal kille som existerar.

Så nu är ju frågan bara om drömmar kan bli verklighet eller inte, jag tvivlar men om en dröm får mig att ta andra steg borde väl det kunna ändra framtiden?
En dröm blir inte till en verklighet över en natt, men sen.. Sen när det har gått flera nätter och man vet vad man vill kanske.
Jag hoppas det!

Pusshej! :*

Oftast, oftast har man ingenting alls att skriva om. Det känns inte som att nåt har hänt. Men ibland, ibland har man så mycket att berätta att man inte ens vet var man ska börja, om man tittar in i mitt rum så ser man att jag inte har haft tid att vara här iaf.

V.24
   Jobba, jobba, första veckan efter skolavslutningen..
V.25
   Jobba, jobba och Midsommar!
V. 26
   Kreta med mammor och Jessica, asbra väder där hemma men vi hade det toppen!
V.27
    Fick löda massa på jobbet, packade med lastmaskinen i silon, hjälpte Anne-Marie i ladugården, vann en fotbollsmatch, stadsfesten och bio ikväll! (Oj, det här var en av dom bättre veckorna)

Vi får väl bocka av en händelse så medans minnet är färskt kan vi ju ta och berätta lite om skelleftefestivalen. Ta det inte personligt, men kinesjävlar ge upp! Vi flydde ifrån (dom följde efter) och sa åt fem stycken kineser i trängseln vid Lena och Orup.
   Killar, var glada att ni inte är tjejer. Dom höll oss alltså runt midjorna fast Carro vände sig om minst två gånger och bad dom ta bort händerna och gav förslag på andra tjejer dom kunde tafsa på.

Vi fick också göra en god gärning: Carro hittade en telefon på marken (vi stod en rad bak från scenen och det var väldigt trångt), hon tränger sig fram och ger den till en blond tjej som skickar vidare till vakterna. Sen ser jag en kille i grå munkjacka som verkar rätt upprörd och letar efter något så jag suger tag i honom och frågar om han har borta telefonen. Det var så det var och vi pekar fram honom, efter lite trassel (för att kolla att det var hans telefon) får han tillbaka den. Vakten ber honom tacka den blonda tjejen så hon får en kram men hon i sin tur säger att det var Carros förtjänst. Så killen och hans kompis är överens om att Caroline ska få dagens applåd (idag). 
Det är kul att se någon bli tacksam :)

Måste också berätta att vi träffade en kille från Norrköping. Han pekade på himlen och sa typ "Kolla! Nu blir det ju typ ljust igen!" Klockan var väl kring halv elva, elva och han tyckte att ljuset var JÄTTEKONSTIGT. Vi blev tvungna att fråga "Visste du inte att det var ljust i norrland?" och han visste inte det, jag blev chockad.. Dessutom trodde han att han skulle ta självmord om han bodde här när vi berättade om vintern.
Väldigt skön snubbe den där Tom.

Nu ska jag inte skriva mer än avslutningsfras annars kommer ju ingen någonsin läsa nåt mer igen.

Pusshej :*