<3

Årets första nationella; check!

Jag brukar inte direkt oroa mig inför nationella men den här gången vare läskigt, man brukar ju liksom inte kunna plugga till dom proven men så var det den här gången. Eftersom de redan visste att vi kunde för lite för ämnet så fick vi massa förberedningsmaterial, hur som helst skönt att det är gjort bara.

Var med om en läskig upplevelse idag. I mitt dusch/bastu-rum fungerade inte lampan när jag efter dagens träning behövde den som allra mest. Detta efter att min dörr mystiskt nog öppnat sig av sig själv medan jag var på toa. Avsaknaden av ljus innebar att jag var tvungen att duscha med dörren på glänt och något duschdraperi finns där inte heller! För er som inte inser allvaret i detta så bor jag i en källare där alla i huset har tillgång till den dusch som jag inte kunde låsa dörren till. Läskigt var ordet. Men jag överlevde utan några antastade grannar eller inbrottstjuvar, puh!

Om ni tänker på coola ungar i mellanstadiet eller populära tonåringar i artonårsåldern. Högstadieelever, klasskompisar, småsyskon, vuxna, vem som helst som försöker göra sig till. Finns det någon helt genuint snäll människa som försöker vara bland dom "coola"?

Började tänka på det idag, hur hemskt som helst egentligen. Varför ska viljan att göra en pojke/flicka populär vara likamed fula ord eller idioti eller elakhet? Varför kan man inte bara få vara den man är?


Jag hoppas att alla får uppleva det, det har jag fått i alla fall.

Förresten så fick jag vg på ett samprov, har nästan aldrig känt mig så nöjd över ett betyg i skolan! Ett litet "bra" kluddat på papperet räckte för hela dagen. (Var tvungen att väga upp lite för det förra inlägget)

Tänk vad härligt det skulle vara att ha en blogg där man bara kunde skriva precis exakt det man kände för. Lätt som en plätt säger vissa, SKITSVÅRT säger jag. I våran värld måste man bry sig så mycket om vad alla andra tycker, det är ju så, är precis likadan själv. Älskar brutal ärlighet nästan mer än allt - i sitt rätta sammanhang. Klart jag inte blir glad om nån klampar ned med hela sin vikt på mig och då funkar det inte. För att något ska fungera måste det vara i alla sammanhang. I livet finns inga coola tecken som på matte D, inga n som berättar att lösningen alltid fungerar. Fan också. Bajs.

Nu skulle jag till exempel vilja skriva om hur pissig man kan känna sig av en liten kommentar som inte ens berättar något egentligen. Dock kan jag inte skriva vem som skrev den, vill ju trots allt ha kvar vännen även om jag stör mig på denne ibland. Inte heller kan jag berätta vem som yttrade sig och inte ens vad som lockade fram orden. Det är alltid någon ivägen och allra oftast mig själv. Hade jag varit felfri hade det säkerligen varit lättare att trampa fram och prata ut. Men såklart har jag också gjort fel, annars hade det inte blivit som det är från början. Satan.

Jag skulle kunna skriva lite fina; det här har jag gjort idag. Fast frågan är ju om man vill veta sånt egentligen. Vad vill man veta? Klagomål kan väl egentligen inte heller vara jättehögt upp på listan, eller..

Hahah suck, livet är alldeles för komplicerat för en sån lite logisk tänkande människa som jag.

Mittemellan har alltid känts som ett jättebra ord, man behöver inte riktigt bestämma sig.. inte riktigt ha en åsikt och andra kan få tolka svaret som dom vill. Dock har jag upptäckt en stor insekt i systemet! Hur ofta är man egentligen nöjd när man svarar "mittemellan" på en fråga och hur ofta känns det bra att vara "mittemellan". I mitten skulle man också kunna säga att man är varken eller, inte mest åt nåt håll utan man bara är. Vill jag bara vara eller vill jag faktiskt stå på mina egna ben varsän dom nu är.

Är det bra att känna sig som en mittemellan om du nu tänker på allt från humör till relationer och syskonskaror?

Just hemgången från Hemavan, har inte bestämt mig än om jag vill tillbaka eller inte. Trött, sliten och hungrig försöker jag dock tagga resten av lovet nu. Kanske blir hockeymatch med Elin i Skellefteå imorrn, sjukt längesen man träffade den flickan!