<3

Tänk vad härligt det skulle vara att ha en blogg där man bara kunde skriva precis exakt det man kände för. Lätt som en plätt säger vissa, SKITSVÅRT säger jag. I våran värld måste man bry sig så mycket om vad alla andra tycker, det är ju så, är precis likadan själv. Älskar brutal ärlighet nästan mer än allt - i sitt rätta sammanhang. Klart jag inte blir glad om nån klampar ned med hela sin vikt på mig och då funkar det inte. För att något ska fungera måste det vara i alla sammanhang. I livet finns inga coola tecken som på matte D, inga n som berättar att lösningen alltid fungerar. Fan också. Bajs.

Nu skulle jag till exempel vilja skriva om hur pissig man kan känna sig av en liten kommentar som inte ens berättar något egentligen. Dock kan jag inte skriva vem som skrev den, vill ju trots allt ha kvar vännen även om jag stör mig på denne ibland. Inte heller kan jag berätta vem som yttrade sig och inte ens vad som lockade fram orden. Det är alltid någon ivägen och allra oftast mig själv. Hade jag varit felfri hade det säkerligen varit lättare att trampa fram och prata ut. Men såklart har jag också gjort fel, annars hade det inte blivit som det är från början. Satan.

Jag skulle kunna skriva lite fina; det här har jag gjort idag. Fast frågan är ju om man vill veta sånt egentligen. Vad vill man veta? Klagomål kan väl egentligen inte heller vara jättehögt upp på listan, eller..

Hahah suck, livet är alldeles för komplicerat för en sån lite logisk tänkande människa som jag.