<3

Mittemellan har alltid känts som ett jättebra ord, man behöver inte riktigt bestämma sig.. inte riktigt ha en åsikt och andra kan få tolka svaret som dom vill. Dock har jag upptäckt en stor insekt i systemet! Hur ofta är man egentligen nöjd när man svarar "mittemellan" på en fråga och hur ofta känns det bra att vara "mittemellan". I mitten skulle man också kunna säga att man är varken eller, inte mest åt nåt håll utan man bara är. Vill jag bara vara eller vill jag faktiskt stå på mina egna ben varsän dom nu är.

Är det bra att känna sig som en mittemellan om du nu tänker på allt från humör till relationer och syskonskaror?