När ryssarna invarderade Sverige.
Idag har varit spontanitetens dag, det tycker vi om!
Planen var att hämta ut dom reserverade biobiljetterna till Avatar som jag och Frida ska se på tisdag på SF. Väl där fick dock partypinglorna en galen idé, varför inte se en annan film nu på momangen?
Sagt och gjort, så ikväll har jag sett Sherlock Holmes och den ägde!
Det jag egentligen ville berätta om var en 73årig man som vi stötte på när vi slängde i oss varsin halv sub (hade ju liksom inte planerat att se bio och var tvungna att hinna äta först). Inne på subway var det väldigt mycket folk och inget bord var ledigt, vid ett av dom större borde satt det en grå gubbe med toppluva och en uppdrucken pappers-kaffekopp. Han pekade och sa att det var ledigt vid hans bord så jag och Frida slog oss ner. Direkt började gubben prata och hjälp så han pratade, allt från att staden blivit mycket större sen han föddes - för han var ju född här i Umeå, till att pizzorna nog kommer från Italien. Han pratade om finska pojkar och flickor som kom till Sverige, dom kunde ju svenska men visst hörde man på dialekten att dom inte var härifrån, precis som dom från Skåne ("ni vet?"). Det var något om ryssarna också men jag kommer inte riktigt ihåg, tittade på honom och nickade ibland men jag orkade inte direkt säga "va" när jag inte hörde. Efter några minuter när mackorna var slut så började vi dra oss, han sa hejdå och vi hoppades att han skulle ha det bra.
När vi hade gått ut från subway och runt ett varv i kungspassagen kom vi tillbaka till öppningen och ser att han sitter med två nya människor och pratar. Haha, det fick oss att fundera på hur länge han egentligen hade suttit där. Han fick ju åtminstonde prata av sig och såhär i efterhand så känns han som en väldigt söt snubbe!
Jo just ja! Det där om ryssarna... det var nåt om att dom hur lätt som helst skulle ha kommit in i Sverige, gick ihop med att det var bra att staden hade blivit större. Dessutom snackade han om att Danmark hade tagit mark av oss och sen vi en bit av dom och dittan dattan. Fast nu var det ju slut med det, nu fick det vara som det var.
Man lär sig något nytt, varje dag.
Planen var att hämta ut dom reserverade biobiljetterna till Avatar som jag och Frida ska se på tisdag på SF. Väl där fick dock partypinglorna en galen idé, varför inte se en annan film nu på momangen?
Sagt och gjort, så ikväll har jag sett Sherlock Holmes och den ägde!
Det jag egentligen ville berätta om var en 73årig man som vi stötte på när vi slängde i oss varsin halv sub (hade ju liksom inte planerat att se bio och var tvungna att hinna äta först). Inne på subway var det väldigt mycket folk och inget bord var ledigt, vid ett av dom större borde satt det en grå gubbe med toppluva och en uppdrucken pappers-kaffekopp. Han pekade och sa att det var ledigt vid hans bord så jag och Frida slog oss ner. Direkt började gubben prata och hjälp så han pratade, allt från att staden blivit mycket större sen han föddes - för han var ju född här i Umeå, till att pizzorna nog kommer från Italien. Han pratade om finska pojkar och flickor som kom till Sverige, dom kunde ju svenska men visst hörde man på dialekten att dom inte var härifrån, precis som dom från Skåne ("ni vet?"). Det var något om ryssarna också men jag kommer inte riktigt ihåg, tittade på honom och nickade ibland men jag orkade inte direkt säga "va" när jag inte hörde. Efter några minuter när mackorna var slut så började vi dra oss, han sa hejdå och vi hoppades att han skulle ha det bra.
När vi hade gått ut från subway och runt ett varv i kungspassagen kom vi tillbaka till öppningen och ser att han sitter med två nya människor och pratar. Haha, det fick oss att fundera på hur länge han egentligen hade suttit där. Han fick ju åtminstonde prata av sig och såhär i efterhand så känns han som en väldigt söt snubbe!
Jo just ja! Det där om ryssarna... det var nåt om att dom hur lätt som helst skulle ha kommit in i Sverige, gick ihop med att det var bra att staden hade blivit större. Dessutom snackade han om att Danmark hade tagit mark av oss och sen vi en bit av dom och dittan dattan. Fast nu var det ju slut med det, nu fick det vara som det var.
Man lär sig något nytt, varje dag.
Pusshej :*
Kommentarer
Postat av: AnnaKarin
Dagens goda gärning, han var nog mest ensam stackarn
Trackback
