En göra ingenting-kväll på schemat.

Det är som att jag sitter i ett stort hål och tar mig upp, hur mycket folk försöker att dra upp mig så går det inte.
Som att stegen brister när någon skickar ner en stege. Jag vet inte vad jag ska göra.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0