<3

läste en blogg nu nyss, redan innan kände jag för att skriva ett inlägg och med känslorna som uppstod fick jag ett ypperligt tillfälle! Inlägget handlar alltså om vänner. är en vän den som jag umgås med mycket en period eller den som jag vet finns där även om kanske inte utomstående skulle se det?

   Jag hatar dom som tror att man inte kan ha flera vänner, eller dom som inte tillåter kärlek eller tid från någon annan än dem själv. Om jag har hittat nån som gör mig glad och som jag vill spendera mycket tid med så borde en äkta vän vara glad över detta. Kanske försöka bli vän med den fantasktiska person som uppenbarat sig. INTE påstå att man aldrig har tid med någon annan och tvinga en till ett val. Ett val mellan kärleken och vännen.
   En riktig vän är den som man behöver både när kärleken är som bäst och när den krisar. Inte konstigt att man umgås mer med sin kille när vännen tvingar en till ett val. Vad ska man göra när man hör orden mig eller honom? Hur ska man ta det?

En vän borde finnas där i hjärtat och då kan man inte bara försvinna. Jag vet att jag har fantasktiska vänner som jag inte behöver umgås med mycket alls, men som garanterat finns där om nu nåt skulle hända. Den tryggheten gör att jag aldrig har tvingats välja. En del har fått mig att inse att det är lite ovanligt att inte har haft ett riktigt gräl och framförallt - att jag aldrig har behövt lämna en vänskap. Aldrig har behövt bryta kontakten med någon. Kanske är det just detta som gör att jag absolut inte förstår hur det skulle kunna vara nödvändigt.

Hoppas att jag får upp bloggandet igen! (och att jag fixar lite fräsig design på bloggen) det är ju faktiskt väldigt kul! :)