<3

Hejsan!
Kom precis hem från bion, borde nog egentligen lägga mig i sängen och sova. Men jag kände mig tvingad att sätta mig här och skriva. Den känslan som jag har i kroppen precis just nu i detta ögonblick är en som jag har sucktat efter såå länge! Lättaste sättet att beskriva den är väl att jag känner mig fruktansvärt lycklig. Jag ska ta mig igenom det här livet på ett bra sätt, och jag kommer att göra det.
   Se, jag har inte ens tagit av mig mössan än. Jackan ligger på golvet bakom mig - jag sitter på den runda mjuka mattan i vardagsrummet. Frida sover och för första gången så känns det som att mitt liv är näst intill perfekt. Jag tror inte att jag pratar om perfektion på nåt sätt. Men om man får känna så här med jämna mellanrum, då är dom tunga tiderna emellan helt klart värt det.
   Vad glad jag blir, det är verkligen det här man ska ha en blogg till! Kreativiteten flödar och jag vill bara skriva mer och mer och mer. Jag vill inte vara en sån som bara skriver om vad som har hänt idag. Jag vill inte skriva om hur deppig jag är - cut, cut. Jag vill bara vara mig själv, och med Carro kan jag vara så jävla mycket mig själv! Ord kan inte beskriva hur mycket jag älskar den flickan. Hela inlägget har jag försökt att inte använda svordomar men det går inte, det går inte få fram hela budskapet. För just nu, i detta ögonblick är jag helt enkelt så jävla lycklig!
   Hoppas att det bara fortsätter så här, hoppas att mitt liv kommer vara helt okej, hoppas att du gillar mig för den jag är och hoppas att jag kan förstå att det faktiskt kan vara så!
   Btw var bion I taket lyser stjärnorna, helt klart bland dom bästa filmerna jag har sett i hela mitt snart sjuttonåriga liv.
Se den!

Haha, nu önskar jag att Olov skulle vara inloggad på msn :)

Nu när jag skrev rubriken - Vändpunkt - så kom jag på att det ordet har ju jag snackat om förut. Nu vet jag att en vändpunk absolut inte behöver vara dålig. Kanske till och med oftare tvärtom!

Pusshej :*