<3

Ja just ja, måste kanske berätta att jag kan ha sumpat min chans på Dr MacDreamy idag.... Satt bredvid en kille på bussen som såg rätt bra ut. Sen väl framme i Umeå kom jag fram till att han verkade vara hur snäll som helst, grabben tackar och hoppar av en hållplats före mig. Det värsta är att jag visste att han skulle hoppa av där (frågade eftersom jag satt ytterst). När bussen sedan rullar iväg så slår det mig att jag aldrig kommer träffa människan igen och jag vet varken namn eller boplats. Hemska tanke.

Det finns en skiva som klår alla när det kommer till dags-att-sova-listan. Tror att det kommer från sommaren 08 när vi spenderade kring 10 timmar på flygplatsen i Berlin utan att ha sovit något natten innan. Mp3 och "bänkar" med liggande plåtribbor var det man kunde kalla räddningen. Sedan dess och nu när jag tänker efter, kanske även dryga tåg-/bussresor i Norge ett halvår innan, har dom låtarna som jag sov till då alltid haft en speciell plats i min hjärta. Hade nämligen en speciell spellista som alltid slogs på när det var dags att lägga igen ögonlocken.

Ett av albumen på den listan är i alla fall Spirit med Leona Lewis, eller åtminstonde några låtar från det albumet. Går aldrig ur tiden utan är bara lika skönt att lyssna på varje gång det vaggas till jobbig sömngång.

Leona Lewis – Yesterday
(slumpade en av låtarna)

Hejsan, längesen jag skrev nu igen. Det går visst dåligt det här, förhoppningsvis kan ni se det som nåt positivt. Typ som att jag kanske har andra saker att göra än att sitta vid datorn. Jag hoppas i alla fall att det är det som är anledningen, skulle kännas bra nämligen.

I helgen har jag slappat till max och det har känts huuur braa som helst! Fredagen spenderades med mycket sliskelislisk och tidig sänggång eftersom jag jobbade igår. Hedda och Betty var dom lyckliga barnen som hade skidskola med mig och Frida, det gick ganska bra. Dom var söta och från Stockholm, man får veta ganska mycket av en sexåring under två timmar med all liftåkning. I Stockholm fanns det nog ungefär lika mycket snö fast den var inte lika vit, "den är smutsig!".

Hade ju planerat att åka på Arvids 18års-kalas på lördagkväll fast någon hade trashat lokalen där det skulle ta plats så det blev ännu en awesometastisk kväll hemma istället. Jag och Frida hann med att se; Mean girls, Den där Mary och Pretty woman. Idag stog bakning på schemat och vi lyckades åtminstonde få ihop en plåt med syltgrottor.

Väntar nu på att ta bussen in till stan igen och jag hoppas verkligen att det inte har snöat / snöar lika mycket där som här. Slänger väl in lite bilder nu när det blev så sjukt mycket text.




Det hann ju vara fint NÅGRA dagar i åtminstonde.



Lässtund i kvällsmyset.



Slitna brudar?

Fint att jag skrev att jag ville fånga mina vänner i 3D-bilder (menade glasögon) men det skulle ju va fett coolt.

Inte nog med att jag skriver fel ord, jag hoppar över vissa också. Snart får jag anställa en rättare eller nåt, skulle vara awesome om nån var på.

Annars då? Skolan är lugn, livet smeker (till viss del), eh vad ska man mer säga.. Fråga den som fråga vill vettja.

Hejsan, gårdagen var rolig och vi lyckades få ett mission accomplished angående Frida i alla fall. Det kändes bra och nu är vi redo för alla livets festligheter. Failade tyvärr med att samla bilder på folk i 3D-bilder, men då får det duga med dom åtta (korrigering) jag har.

 

Pusshej :*

För första gången på riktigt länge fick jag ett ordentligt sug av att bara sitta hemma i en snöhög. Öppna jackan och få lite färg i den värmande solen samtidigt som en snäll pappa wookar nåt smarrigt på muriikkan (hur fan stavas det?). Jag har så mycket sug att det nästan känns lite pinsamt. Mest för att jag har massa underbara vänner som vill hitta på saker här, i stan, där jag är. Varför vill vi alltid ha det vi inte har och varför har gräset alltid varit grönare på andra sidan.

Lana snackade om en försenad höstdepression, först höll jag med men nu kom jag på att det var precis den här perioden på året som var jobbigast ifjol. Innan sommaren hinner jag inte bli döless på skolan så det är ok att börja igen. Men här i mitten, fy. Jag orkar inte.

Nu är planen att jag ska försöka ta mig samman och sen alldeles strax gå ut på en promenix i det solskenet. Hoppas att det hjälper, jag behöver lite tagg till ikväll.

Gårdagskvällen var mysig och trevlig med chill och bastu. Vi bestämde oss för att skjuta upp madrass(skran)åkningen eftersom det var så fruktansvärt kallt. Kanske blir det på söndag, orkar inte riktigt planera nåt alls just nu så vi får se. Samlar förresten på bilder av folk i Avatar3Dglasögon med urpluppade "glas", ska nog visa den sen när jag har orkat tömma kameran. Har just nu på sju olika människor med mig själv inräknad tror jag. Den som älskar dom brillorna mest måste ändå vara Frida, duschar gör man ju såklart utan kläder, MEN GLASÖGONEN; dom skulle med.

Uppdatering från förra inlägget:

Nej, jag åkte inte och tränade
Nej, jag lade inte in några bilder från kameran
Nej, jag fixade inte bildspelet till jullåten
Nej, jag gjorde inga läxor eller annat nyttigt heller

Haha, se så fint man kan vinkla ett inlägg? Jag har i alla fall haft en okej dag allt som allt.

Inte ok att Frida vaknar kvart i åtta och babblar om hur jättepigg hon är och hur konstigt det är att hon faktiskt är PIGG och blablabla.. när man är ledig. Nu känns det som att dagen kommer bli aslång, vi har redan hunnit med en mäkta frukost och en film. Jajja, bara att tacka och bocka för väckningen I guess. Senare idag hoppars jag att det blir träning av något slag.
En sak är säkert och det är att det inte känns som onsdag idag! Nu ska jag kanske ta och ordna lite bilder från kameran och snöra ihop den utlovade jullåten sen i julas.

Efter en dasig genomgång med en dasig engelskalärare som varken kan uttala eller stava rätt och dessutom får för sig att man ska göra massa nonsens så blev jag lite småsugen att posta en gammal text. Sådär som andra i min klass gör ibland, tänkte helt enkelt dela med mig lite. Hade nästan sett fram emot att bara göra en konstig saga på engelskan men självklart ska man dra in massa jävla måsten och regler. Inte typ; det ska handla om det här, utan mer bara dasa till det på annat sätt. Ni som går i arena fucking natur förstår vad jag menar. Hoppas att ni inte tror att jag är på dåligt humör nu. För tro det eller ej så är så faktiskt inte fallet, jag menar.. se bara på det här überlånga inlägget liksom! Faktum är att det känns rätt bra, vi är ju trots allt lediga imorrn, vad förväntar ni er. Dessutom har kvällen spenderats med Frida, B&J's och film. Asså jag menar bara HALLÅ!

Här kommer i alla fall den utlovade texten.
Läs, låt bli eller vänta till senare, mig kvittar det (fast egentligen vill jag såklart att ni läser). Det är ändå en av dom texter som betyder lite mer för mig, har några fler också om så önskas.

Du går med tunga steg förbi dörrhålet och in till ditt egna rum, jag hinner mest uppfatta den sorgliga minen i ditt ansikte och kanske en tår på kinden. Mamma frågar; ”Vad gör du?” och genom väggen hör jag något om ett testamente. Tolv år gammal, vet man ens vad ett testamente är då? Jag smyger mig fram till dörren bredvid min och där inne sitter du stönande vid skrivbordet under sängen. När pappa byggde våra nya rum fick vi en loftsäng, du visste inte ens vad du ville ha för tapeter så det blev nåt som mamma valde, samma sak med lampan. Nu är rummet lite äckligt grått, kallt, dina saker pryder väldigt bra men det känns ändå inte riktigt som du – trots legot och tv-spelen. ”Oskar ska få mitt rum och mina saker”, du skriver en lista, en lista som gör att jag får en slags oroskänsla i magen, ”du ska få min tv”. Du tittar på mig och mamma försöker säga att du inte alls behöver göra något testamente. Men du är som du är, bestämd. Inte tjurig, men en man ska veta vad han vill. Dessutom är du otroligt begåvad.

”När Johannes var två år styrde han bilen! Redan som liten kunde han allt om traktorerna.”. Ibland blev jag less på tjatet men troligen mest avundsjuk, nu tycker jag bara att det är sorgligt. Avundsjukan såklart.

Du skriver i alla fall ner orden på ett papper, mammas ord kan inte stoppa dig och jag kan nästan känna av tårarna som borde brinna under dina ögonlock. Jag tror inte att mamma orkar vara kvar i rummet och det är hon inte längre, men jag förmår mig inte att gå ut. Hur kan en människa sitta och bara berätta vem som ska få vad när han dör, tänk om jag innerst inne faktiskt blev lite glad över att jag ska få tv:n, lite stolt?

Tolv år gammal, ändå känns allt så naturligt. Det är nästan som att det inte hade kunnat hända på något annat sätt, som att det var såhär det skulle vara. Vem som helst kan svara på den frågan, det är inte så här det ska vara. Du är tolv år!

Haha nu har vi gjort klart att elin visade mig Lelove-bloggen som jag visade er och den som visade den för henne var Hannele. Om någon nu har några invändningar så kan ni kommentera här nedan.

Enda detaljen som faktiskt har påmint mig om att det är alla hjärtans dag idag (förutom alla blogginlägg nu ikväll vill säga) var den hjärtgodis som en av mina femåriga elever hade i sin hand när han kom till skidlektionen. Hejda er med era "naw", "aw" osv, godisen var nämligen inte till mig. Han berättade att den var upphittad och efter lite snack, ett åk i liften och lite åk i backen, sammanfattat som en lång stund för ett gelehjärta i handen, åt denne förtjusande pojke helt plötsligt upp sitt halvfrusna, vantkramade, begagnade hjärta. Jag som trodde att jag försökte säga åt honom att inte äta det.. men det gick tydligen inte riktigt in. Det verkade då gott i alla fall! (inte till utseendet men enligt hans förträffliga min)

Helgen har varit bra och alla timmar utomhus i backen suger verkligen ut alla krafter man har, så nu ska jag sova.

Frida kommenterade och skrev att hon kanske skulle kunna tänka sig att göra en matlogg. Om hon gör det så lovar jag att publicera den här! haha

Annars kan jag idag publicera en finfin ekonomisaga för mellanstadieelever (ska testa den på Oskar lite senare):

"Herr Sedel ligger och sover tryggt på banken eftersom invånarna på jorden inte köper så mycket, de vill spara för att alla inte har jobb. Lisa bestämmer sig för att hon vill köpa en fisk så hon ber en bankman krossa hennes spargris och väcker Herr Sedel. Från början förstår han inte riktigt vad som händer men när han upptäcker att han ska få bli använd blir han glad. Lisa köper sin fisk hos fiskförsäljaren och då blir också han glad för att han får börja jobba. Eftersom Lisa berättar för alla hennes vänner om den fina gröna fisken så köper alla dem också varsin fisk och massa gubbar måste börja jobba med att sälja fisk.

 

Så många barn köper fiskar att till och med fiskfabriken måste anställa mer människor som måste jobba. Herr Sedel flyger nu runt hela världen och används flitigt. Alla arbetare måste få lön och sen köper de massa andra saker.

 

När pengar används mycket för att många jobbar och köper saker så kallas det för högkonjunktur. Men ni minns innan, när Herr Sedel bara låg och sov och väldigt lite pengar användes i världen? Det brukar man istället kalla för lågkonjunktur. Man kan tänka på hög användning av pengar eller låg användning av pengar om man vill. "

 

Snipp snapp snut - så var sagan slut

 

Pusshej :*

Om jag och Frida skulle föra en matlogg tror jag att vissa av er skulle bli grymt chockade. Det är inte nådigt och med den mängden träning vi utför sen. PUH!

Såg Juno idag, den var lika bra som jag mindes den.

Jag vet att texten ser oerhört lång och jobbig ut, plus att den är på engelska (hemska tider). Trots allt detta så borde ni försöka läsa den, så tänkvärd - och så underbar. Alla tjejer borde ha den här texten i sitt huvud - ALLTID.

he doesn't deserve me.

i know that that's what everyone's been telling me for months, and ive known it was true. but now i feel it. i feel it in my heart that i am too good for him. he wasn't any good for me. he hurt me, he rejected me, he made the corners of my soul cave in. he made me happy for such a short time, and even then it was full of ups and downs. and i deserve better than that. i deserve a boy that loves me, that truly knows me fully and completely and is in love with every bit of me. i deserve a guy that always wants to be with me and will do anything for me. i deserve a man who makes me happy.

and i believe he exists. i believe now that someday, i will find my perfect match. i haven't been optimistic in months. i've spent so much time alone, dwelling on him, on the one that broke my heart. and i haven't been able to see that this isn't the end. i'm young, i have the rest of my life ahead of me. one day, i will find that person and we will fall crazily and madly in love. he exists. and it's okay if i don't find him anytime soon. i'm not going to go out there and search for him. because you know what? i do believe in soulmates. i believe that everyone has someone made just for them. and today, today i felt that hope inside of me. that i will find my soulmate. and that this guy, this stupid guy that broke me is not him. so why am i wasting my life crying over him? from now on, i'm just going to let go. i know i won't completely get over him right away, but i'm not going to spend any more time sitting at home when i could be living my life. i'm letting go of him because i don't need him.

i'm going to live. i'm going to have a love for life. and i'm going to be happy.

Från bloggen: LeLove

Jag missade precis en av dom viktigare artonårsfesterna. Det känns inte bra. Ja, jag är avis men nej jag hade inget val. Eller val och val, val har man alltid. Men inga val som gav ett rimligt slutresultat. Tack och hej, vi ses när jag har återhämtat mig ur depressionen.

Kan inte min kropp bara förstå att man antingen är sjuk eller inte?

<a href="http://www.bloglovin.com/blog/444243/carolajne?claim=tk5rejsbbh9">Följ min blogg med bloglovin</a>

Idag har jag varit duktig, ville bara berätta det. Mest som kompensation för att jag inte har gjort klart engelskan än. Men jag lovar! Jag har varit duktig ändå. En riktig hemmafru.

Kan någon svara mig på vad som hände med bloggen!?

 

Skostorlek: 39, hade typ större förut men mina fötter lyssnade till mitt ord och krymte.
Hårfärg: Tycker nästan att det är en svår fråga, svarar väl brunett den här gången.
Fräknar: Njää, inte vad jag vet. Tror inte det.
Motto: Jag har inget riktigt motto, men man ska försöka att ta en dag i taget och inte ta saker för givet. Fast nu kom jag på en gammal rad också - "if you don't ask for something you can't expect it to happen". Step up to the fucking plate helt enkelt!
Önskar du att du bodde någon annanstans: Kom precis hem från skolan efter en kall promenad i snöröken så troligen svar ja. Dock vet jag inte riktigt var och jag vill inte bo där för alltid, jag gillar småbyarna i Sverige.
Röker du: Ja och nej, jag röker inte regelbundet men sätter någon en cigg i min hand är risken stor att jag drar i mig den. Kan också lägga till att risken dubblas om jag är onykter.
Vilken parfym använder du: Håll i hatten nu för jag äger nog endast två parfymer egentligen, förutom "date"- och kokosparfymer vill säga. Har en söt från Polen men den luktar liksom inte alls lika gott nu på vintern så nu äre en adidas som gäller. Jag luktade på en parfym - den var billigare än några andra - jag köpte den, där har ni historien. Så parfymer är lätt ett ja tack på önskelistan.
Vad är du rädd för: Är egentligen inte rädd för att vara ensam, men att känna mig ensam när jag är i ett sällskap - det är jag rädd för. Tredje hjulet antar jag att det kallas. Annars har jag faktiskt inte så många rädslor, inte typ att dö och sådär, möjligen att göra illa sig ibland.
Gillar du att tvätta: Det är ju inte så jobbigt när man väl gör det men jag lyckas Aldrig! Det blir liksom aldrig av, tvätthögen växer jao, men jag ska kanske försöka fixa det imorrn (wish me luck). 
Något du konstant är: Oj shit vilken svår fråga, jag har ingen aning faktiskt.
Har du någonsin gråtit över en pojke: Jag har gråtit pga en pojke men inte "över en pojke", alltså inte typ för att någon har krossat mitt hjärta nåt otroligt. Men pojkar kan vara klantiga och göra en på dåligt humör och därmed vidare till gråt ändå.
Hjärtan brustet på grund av dig: Jag tror inte det, fast där kan man ju låta helt otroligt elak om jag har fel..
Personer från grundskolan du fortfarande har kontakt med: Rätt många faktiskt, man träffar dom liksom lite nu och då, lite här och var. Inte många som jag aldrig tror att jag kommer träffa igen i alla fall.

Man får inte ändra massa i cyberspace.
1. Det är inte ok
2. DET ÄR INTE OK