Skogsmulle!
Det är ett tecken, jag svär. För en gångs skull skriver jag ett blogginlägg och vad händer - datorjäveln stänger av sig.
Har varit en dag full med känslor. Från hopp till hopplös och tillbaka igen. Ligger ensam i sängen medan menyn till P.S. I Love You rullar med alldeles för vacker musik för att jag ska tro att det är bra.
Älskade underbara hatade vackra hemska ni. Förlåt men jag tycker inte om er. Förlåt mig än mer för att jag inte kan förneka att det inte är helt sant. Hur mycket jag än önskade.
Försök inte att förstå, det finns inget att förstå. Bara komplikationer som tillkommer när endast en halv önskning går i upplevelse. Exakt så känns mitt liv nu - halvdant. Halvt. Bra, inte bäst. Lite sämre ibland men inte sämst.
Fast självklart helt okej när man räknar ut kraftresultanten. Och definitivt med en positiv acceleration. Nu kör vi. Fan också, blev just lite gladare av ett eget dåligt fysikskämt. Fortsätt lev med en positiv acceleration, m gånger a - nu kör vi!
Pusshej :*
