Hiss eller diss?
Tack Lana för en toppenkommentar! Nu måste jag ju åtminstone försöka skriva lite inlägg. Igår försvann min "riktiga krogar som finns i städerna"-oskuld och jag tycker att man kan säga att den försvann med stil. Kanske lite egen stil i alla fall:
Är man alldeles för onormal om man vågar gå på krogen själv? För det gjorde jag, dock visste jag ju att Jakob och My var där och träffade en gammal klasskompis i kön. Plus att jag faktiskt gick med Elin PW + två brudar från Haga till Droskan. Men när vakten sa att en fick gå in så gick jag med stapplande steg, helt själv utan dom jag kom med. Jag skrattade nästan åt mig själv när jag väntade i foajén för att betala. Men ska sanningen fram så gick det bara jättebra! Ingen att vänta på, ingen att rätta sig efter och ingen att hålla reda på. Istället kunde jag strosa runt och säga hej till i princip alla jag såg som jag kände. Det kan man väl i och för sig alltid göra, men igår kunde jag till och med stanna och prata med dom. För på en sista sommardroska för året i Umeå var det många man kände kan jag lova. Hann som träffa massa folk från olika umgängen och det är ju inte varje dag!
Därför hissar jag alla er som vågar bryta sig lite från den vanliga trygga tjejgruppen och lita på er själva (nu antar jag att majoriteten av er som läser faktiskt är tjejer). Även om det säkert är jättemysigt att gå med gruppen också, till exempel slippa gå hem själv. 
Avslutar med en vanlig: allt har ett underligt sätt att alltid lösa sig, på ett sätt eller annat. So keep on rockin'
Pusshej :*
