Det här är personligt och privat. Sjukt personligt.
Det närmar sig slutet på oktober, kom på det idag när jag snackade med elin (med litet e aka PW), efter lovet är det november ffs. Anledningen att jag började tänka på det nu var för att jag var lite extra känslosam såhär dags förra året. Nån av er kanske vet att Johannes dog den 25 oktober och när jag kollade på klockan nyss, precis innan jag började skriva, fick jag en äcklig känsla av att jag skulle missa det datumet. Jag tror att jag blev rädd helt enkelt fast jag erkänner nog inte egentligen att jag känner rädsla, det är en läskig känsla. Har fått blackouts förut om tex vilket datum han fyllde år och jag är så rädd för att glömma. Just nu känns det som att glömma är det värsta som skulle kunna hända, jag känner alldeles för lite sorg ändå liksom. Världens sorgligaste film; "JAG LOVAR ATT DU KOMMER ATT GRÅTA", och jag hittar alltid nån fånig detalj att vara glad över istället. Kanske är det det som har gjort att sånna här datum på senaste tiden har blivit lite extra viktiga för mig. Det blir som en slags bekräftelse för att jag kan minnas och kanske ibland känna sorg, men mest handlar det om respekt. Ingen kan beskriva den respekt som jag har för Johannes - den kommer aldrig försvinna, skulle den göra det tror jag inte att jag skulle kunna förlåta mig själv.
Tänkte på det när C berättade dröm för mig och hela min kropp bara stelnade, jag fick den läskigaste känslan i kroppen. Man kanske skulle beskriva det som en känsla av att någon är borta. Ett ögonblick i vardagen när allt plötsligt blir så verkligt så man inte kan förneka längre. Mitt sinne som i normala fall bara skrattar bort sånna här konstiga, sorgliga saker frös som till is och så säger någon det oslagbara: Var det bara det? Jag trodde att jag skulle smälla av eller kanske inte så, men jag blev helt mållös, det finns inget bara i det sammanhanget. Inte när man har upplevt det själv, det går inte att leva sig in i när man inte har varit med om det, för om det gick.. Då skulle X inte ha sagt bara, kanske hade denne visat lite mer respekt också. Förhoppningsvis, om inte annat för vår skull.
Pusshej :*
