Tillägnad min far.
Hejhej, vaknade nån gång vid elva av att pappa kikar in genom dörren. I ren reflex vänder jag mig med ansiktet bort från dörren och berättar bara att fotbollsträningen inte börjar förrän klockan två när han försiktigt påpekar att jag borde äta något. Jag snoozar kvar i sängen med en allmänt konstig känsla i kroppen, tror jag jag kommer åka på en dunderförkylning snart. Strax före tolv vänder jag mig och startar datorn där man egentligen inte kan göra nånting och sen går jag ner till köket där pappa står vid spisen. Jag såg bara att han skar bacon men han var i telefon så jag frågade inget om det. Gick och hämtade mina matteböcker och slängde upp dom på köksbordet, läste igenom en uppgift och skrev ner tre tal, sen fick det vara nog. Observera att jag bara skrev ner talen, jag ränkade alltså noll. Jag frågar pappa om vi ska äta eller om han ska äta eller nånting och han svarar bara att jag ska det. Så jag frågar vad det är jag ska få och han svarar omelett. Ska jag vara ärlig så har jag aldrig varit speciellt förtjust i omelett men jag blev ändå sjukt glad över att han stog där och lagade mat till mig. Två sekunder senare hade jag en tallrik med en sjukt snygg omelett fylld med bacon and guess what! Den var hur god som helst, jag har aldrig uppskattat en omelett så mycket, den var underbar. Visst har jag ganska mysig pappa ändå, trots att han väckte mig.
Pusshej :*
