Hosta kan ta sig i baken?
Hejsan,
Jag kom på att mitt liv kanske inte är helt normalt enligt en annan 16åring (17 to be). Detta uppenbarade sig när jag lyssnade på mig själv under samtalet med Frida. Vi snackade om vad som skulle handlas och lagas till middag osv. Lana tyckte att det lät som att jag snackade med "min man". Dessutom kallade hon honom för Gunnar, haha (också namnet på min pappa för er som inte vet). Inte kan jag kalla mig själv speciellt övermogen eller nåt, men jag har upptäckt att uppväxten i ensamheten på landet och att bo själv (utan föräldrar) i stan faktiskt gör mig annorlunda än stadsbarnen. Detta är absolut inget som oroar mig, tvärtom. Jag tycker om att ha något att berätta - något att tillägga när jag inte vet tillräckligt mycket om människor eller affärer. Även om mina tillägg kan verka lite skumma,, tex som att det just nu står en mjölkrobot på våran gård - FAST - vi inte har några kossor. Och nej, vi har faktiskt inga kor.
En annan grej som jag faktiskt inte kan fatta om mig själv är att jag sitter här i lägenheten och hostar som ett as, ändå så har tanken inte slagit mig att stanna hemma från skolan ett tag. Okej, jag gick hem igår (vilket jag helt klart gjorde rätt i) men är fortfarande "tillräckligt" sjuk för att vara hemma. Enligt mig själv såklart, många andra skulle säkert stanna hemma för mindre. Hade ju tom tankar på att fara på fotbollsträningen imorrn, men efter Fridas fina: "Jag tror inte att du ska fara på fotbollsträning, det låter inte så". Så överväger jag nog starkt att låta bli!
- Resultatet (med mitt sockerberoende): Det finns en viss risk att jag blir tjock.. Men det kanske är smällar man får ta! Jag är nog inte speciellt orolig egentligen.
Okej, tanken var att skriva ett lite längre blogginlägg - Mission Accomplished (tycker jag)
Jag kom på att mitt liv kanske inte är helt normalt enligt en annan 16åring (17 to be). Detta uppenbarade sig när jag lyssnade på mig själv under samtalet med Frida. Vi snackade om vad som skulle handlas och lagas till middag osv. Lana tyckte att det lät som att jag snackade med "min man". Dessutom kallade hon honom för Gunnar, haha (också namnet på min pappa för er som inte vet). Inte kan jag kalla mig själv speciellt övermogen eller nåt, men jag har upptäckt att uppväxten i ensamheten på landet och att bo själv (utan föräldrar) i stan faktiskt gör mig annorlunda än stadsbarnen. Detta är absolut inget som oroar mig, tvärtom. Jag tycker om att ha något att berätta - något att tillägga när jag inte vet tillräckligt mycket om människor eller affärer. Även om mina tillägg kan verka lite skumma,, tex som att det just nu står en mjölkrobot på våran gård - FAST - vi inte har några kossor. Och nej, vi har faktiskt inga kor.
En annan grej som jag faktiskt inte kan fatta om mig själv är att jag sitter här i lägenheten och hostar som ett as, ändå så har tanken inte slagit mig att stanna hemma från skolan ett tag. Okej, jag gick hem igår (vilket jag helt klart gjorde rätt i) men är fortfarande "tillräckligt" sjuk för att vara hemma. Enligt mig själv såklart, många andra skulle säkert stanna hemma för mindre. Hade ju tom tankar på att fara på fotbollsträningen imorrn, men efter Fridas fina: "Jag tror inte att du ska fara på fotbollsträning, det låter inte så". Så överväger jag nog starkt att låta bli!
- Resultatet (med mitt sockerberoende): Det finns en viss risk att jag blir tjock.. Men det kanske är smällar man får ta! Jag är nog inte speciellt orolig egentligen.
Okej, tanken var att skriva ett lite längre blogginlägg - Mission Accomplished (tycker jag)
Pusshej! :*
Kommentarer
Postat av: LänaBanäna
GUNNAR!
Trackback
