Testa läs, ni kan bli förvånade.
Varför får man alltid skrivartorka när man för en gångs skull vill det? Eller man, jag menar jag ju såklart. jag får skrivartorka. Det finns många som är så fruktansvärt duktiga på blogg, man vill liksom bara läsa, läsa, läsa. Ska jag vara ärlig så tycker jag att det är ganska coolt. Alltså att kunna fånga någons uppmärksamhet med bara en liten text, en fotnot. Desamma gäller egentligen med bilder.
Jag såg en dokumentär på tvåan och jag har faktiskt ingen aning om vad den handlade om egentligen men dom visade bilder. Mest svartvita krigsbilder och jag blev helt fängslad - totalt! Tänk att få jobba med att fota dom sorgligaste ögonblicken i livet. Även om det är konstigt så tror jag att det är dom som är mest intressanta.
En bild på en skrattande flicka.. hur intressant är det? Men tänk dig en smutsig femåring som stirrar på dig så at du får en känsla av att du ser hela hennes själ i ögonen. Ansiktsuttrycket är tomt och utan att veta vad hon egentligen tänker kan du komma på din egen historia. Det är som att stillbilder kan fånga ögonblick som rörliga inte kan, det ända dåliga är väl egentligen att man också kan kontrollera dom mer. Man kan få tittaren att se det fotografen vill visa. Ingen förutom fotografen själv vet vad som fanns på ramens sidor. Behöver man veta det?
Tänk att jobba som fotograf i krig..
Jag hatar det här! Lärare har sagt åt mig att jag glider ur ämnet, jag gör alltid det. Tillsist har jag tappat bort både du som läser och mig själv. Å andra sidan kanske jag har en sån tur att du läser det igen, och faktiskt förstår.
Det jag hatar egentligen är hur jag började det här inlägget, det är inte första gången och jag vet att om jag skriver så så kommer jag på vad jag ska skriva sen. Då kanske ni förstår att det är ett lockande sätt att börja på. Dessutom kan det vara väldigt spännande att se hur inlägget tar form, jag hade ingen aning om att fotografier var dagens tema!
Nu kan jag inte fortsätta, nån måste orka läsa så nu är bara frågan hur man (jag) ska skriva en rubrik som gör att folk orkar börja. För det är väl det rubriken handlar om, "att locka läsaren". Haha nu svamlar jag igen, ha en toppenhelg och passa på att njuta av sommarens sista veckor.
Jag såg en dokumentär på tvåan och jag har faktiskt ingen aning om vad den handlade om egentligen men dom visade bilder. Mest svartvita krigsbilder och jag blev helt fängslad - totalt! Tänk att få jobba med att fota dom sorgligaste ögonblicken i livet. Även om det är konstigt så tror jag att det är dom som är mest intressanta.
En bild på en skrattande flicka.. hur intressant är det? Men tänk dig en smutsig femåring som stirrar på dig så at du får en känsla av att du ser hela hennes själ i ögonen. Ansiktsuttrycket är tomt och utan att veta vad hon egentligen tänker kan du komma på din egen historia. Det är som att stillbilder kan fånga ögonblick som rörliga inte kan, det ända dåliga är väl egentligen att man också kan kontrollera dom mer. Man kan få tittaren att se det fotografen vill visa. Ingen förutom fotografen själv vet vad som fanns på ramens sidor. Behöver man veta det?
Tänk att jobba som fotograf i krig..
Jag hatar det här! Lärare har sagt åt mig att jag glider ur ämnet, jag gör alltid det. Tillsist har jag tappat bort både du som läser och mig själv. Å andra sidan kanske jag har en sån tur att du läser det igen, och faktiskt förstår.
Det jag hatar egentligen är hur jag började det här inlägget, det är inte första gången och jag vet att om jag skriver så så kommer jag på vad jag ska skriva sen. Då kanske ni förstår att det är ett lockande sätt att börja på. Dessutom kan det vara väldigt spännande att se hur inlägget tar form, jag hade ingen aning om att fotografier var dagens tema!
Nu kan jag inte fortsätta, nån måste orka läsa så nu är bara frågan hur man (jag) ska skriva en rubrik som gör att folk orkar börja. För det är väl det rubriken handlar om, "att locka läsaren". Haha nu svamlar jag igen, ha en toppenhelg och passa på att njuta av sommarens sista veckor.
Pusshej, snart kommer fler Kretabilder! :*
Kommentarer
Postat av: Snuten
soft att du snackar om lärare ;)
Trackback
