Som krita i halsen
Scenario 1: Ett telefonsamtal, "ooh gumman, blablabla, vad är felet, blablabla" jag: "jag vet inte" alternativt lång obekväm tystnad.
Scenario 2: Måste säga nåt som betyder något men egentligen inte är hemskt. Jag öppnar munnen, stänger den, öppnar, passar på att andas, stänger. Öppnar, smackar eller gör nåt annat konstigt ljud med läpparna, andas. Till slut formligen pressar jag ut orden ur munnen. Allt går med våld.
Scenario 3: Jag har tänkt ut meningen i huvudet, den är klar. Jag ska citera ett tänkbart sms som inte blivit skrivet ännu. Öppnar munnen "citattecken, hejsan... vänta, vänta ska bara tänka". JAG HAR HELA SMSET I HUVUDET!
Efter varje scenario (detta var endast ett urplock) har jag dessutom en tendens att komma på exakt vad jag hade velat säga. Antingen är det försent eller så skriver jag, <3 sms på riktigt. Jättekonstigt, dåligt och lätt att missförstå I know! Men ändå kan det kännas så bra.
Skrev ett fem sidor långt sms, läste igenom det tusen gånger, före och efter att det var skickat. Ville komma på nåt mer att skriva, ville kunna "kräva ett svar". Det gick inte. Orden i smset var så perfekta, allt var beskrivet så enkelt men ändå in i minsta detalj. Det var beskrivet precis så som jag ville, precis det jag ville säga stod där.
Varför, varför, VARFÖR hade jag inte bara kunnat vara lite mer kvicktänkt. Ni ska bara veta hur mycket roliga och viktiga saker jag hade kunnat säga! Haha, kanske är en slags försvarsmekanism.. tänker lite på er som kan ha eventuella sår i öronen. Grattis till er som orkade läsa också :)
Pusshej :*
En liten update:
Jag står fast vid att 2011 kommer bli ett bra år, för det måste det. Nu är jag dock tillbaka i verkligheten.. 2011 kommer bli ett jäkligt tufft år! Men vi ska klara det, inte bara för att vi måste utan mest för att vi kan. Jag kan.
Pusshej :*
Hear the angels sing!
Jag är nöjd. Jag är nöjd och jag kan nästan inte beskriva hur skönt det är. Liksom inget speciellt egentligen, inget jättefantastiskt som har hänt fast ändå tillräckligt mycket för att lugna alla mina nerver och bara få mig att njuta av livet. Idag eller kanske igår främst kände jag mig sjukt pms-ig, tillräckligt mycket för att jag skulle reagera på det. Men sen slutade det som där, vid reaktionen. Det slutade vid vetskapen om att jag troligtvis hade pms. Det var inget jag behövde oroa mig över, ödsla energi på. Det bara var.
Kanske känner jag så här främst för att jag gillar dig. Ja just det, precis du, du du, du och du också, och du!
2011 kommer bli ett bra år, jag känner det på mig! Jag vet det. 
Jag finns alltid här för er <3 fortsätt att ge mig energi så jag orkar hela året ut bara!
Pusshej :*
Härifrån går det bara uppåt!
Kanske är det här ett av de mest betydelsefulla slut vi dåtills varit med om. Alla slut är en annan början. Om 24 veckor kommer vi stå för början av våra nya liv!
2011 kommer bli ett bra år, ett år att minnas, ett år som kommer prägla oss som de nya lite vuxnare människor vi är. 2011 ska bli ett år vi kan älska, jag ska älska det och mellan prov, projektarbete och fysik ska jag njuta. Njuta mer än aldrig förr eftersom våra kommande månader är några vi aldrig kan få tillbaka.
Det jag försöker säga är; ha ett riktigt jävla gott nytt år!
