Punkt.
Jag blir SJUKT taggad på att skjuta sånna här kvällar. Ett tips; stå inte ivägen.
Here we go again.
Kanske har med bloggandet på svenskan att göra, man får liksom inte tid, tkr synd om alla dom som faktiskt har haft läxor tidigare än nu! :)
Hade faktiskt en hel massa och skriva typ i söndags, var på helt sjuuukt dåligt humör, men jag kom fram till att det nästan blev för personligt. Känns nästan som att bara skriva söndag är för mycket.. men me, gjort är gjort!
Jag undrar om jag är en sån som ältar och ångrar saker..? Jag tror faktiskt inte det, hur som helst så lider jag inte av det, och det är ju bra!
Något som jag däremot lider av är att jag har ett helt blogginlägg kvar att skriva och ca tre, fyra kommentarer. SOM BETYGSSÄTTS! usch och fy och blää..
Har iaf varit lite duktig idag! Även om det var ett väldigt slappt sätt att göra läxa (A)
Vi ska läsa fucking Arn på svenskan (1;an om det är fler som tror att den kanske är sämst av alla..) och jag har lånat ljudboken på bibblan! En av mina smartare handlingar.. :) har iaf suttit nu i typ timmar och kommit till sida 79 i boken! Är mycket glad och nöjd, dessutom gick timmarna rätt snabbt när min vän tetris också fanns på bildskärmen :]
Asså Ar1N och tetris.. vad ska man säga? Rekordet i klassen ligger iaf på 83 och erhålls av Klara, jag tror att Andreas ligger två på 81 rader, grattis till er!
Själv ligger jag på 63 rader som faktiskt är HELT okej! :)
It's not about forgetting. It's about moving on.
All you can do is move on, show the greatest side of your heart, the warmth and move on.
You never need to forget. That's not the point, that's not what anyone wants. If a tragedy happens, you have to be ready to face it. Ready to show your biggest strength and courage to those who can not find it themselves. The ones who really needs the help is the ones who think that there is something wrong with not thinking of a missing person every second of the day. They think that they are bad persons just because they don't feel grief.
The hardest thing is to accept and move on, accept that I can forget the person for a second because I know that the person will always be in my heart. Nothing can ever change that. The memories is what's left, what we have to keep and treat with the biggest respect.
When a person's gone, we have to trust our self when we say that he/she loved us. Nothing can prove it except for the loving memories and our faith.
Word of the day: Faith
- It will always be okey :)
Pusshej<3
NU hittade jag inlägget jag skrev i onsdags:
Jag är inte en pluggis har bara råkat fått sjujäkla bra gener - Och det är jag glad över! ;D
Hoppas att det går bra för alla andra med skolan med!
Jag vill: Ligga med jacka, täckbyxor, vantar och hela köret i en snögrotta. En snögrotta i en snöhög hemma i tystnaden. Där i ska jag ha värmeljus och en madrass att ligga på. Alltså en sån som man åker på :)
Vinter vinter vinter NUU <3
tänker på dig :* Pusshej<3
En sång.
Ha Bä bä vita lamm melodin i huvet :]
Fan fan, fan fan, fan fan, faaan.
(sex första höjning, sista sänkning ;) )
Fan fan, fan fan, fan fan, faaan.
(mer och mer sänkning på alla)
||: Fan fan, fan fan, fan fan, faaan. :||
(lite högre på första, sen sänkning. OBS! är väldigt stolt över mina repristecken :] )
Fan fan, fan fan, fan fan, faaan.
(sex första höjning, sista sänkning ;) )
Fan fan, fan fan, fan fan, faaan.
(mer och mer sänkning på alla)
Men det sjuka är att jag känner mig så jävla nöjd. Så glad! :D
Fast jag har inte gjort nåt spec heller :P
Aja, det är väl härligt! :D
Lugn. Hemma.
Idag satt jag på min cykel på gångbron och väntade på Frida. Jag bara satt och väntade helt utan tankar i huvudet tittade jag mig omkring på alla bilar och lampor som blinkade. Det är sådana stunder som jag verkligen älskar, det slog mig att det var motsvarigheten till lugnet hemma i skogen. När jag kan sätta mig på den där tre meter höga stenen och bara känna lugn. Trodde faktiskt inte att jag skulle kunna känna det lugnet i stan, jag menar alla bilar och allt folk som man möter hela tiden. Jag antar att jag har hittat en till plats, gångbron över skrikande vännes- och vindelvägen med tågbanan under. Av någon väldig konstig anledning kunde jag hitta lugn där.
En stund tidigare;
Vad ska man skriva på en blogg? Sitter nu här med ett nästan tomt dokument och en "pinne" som blinkar. Det verkar som att den verkligen vill berätta hur lite jag har att skriva och att jag borde snabba på och skriva något. Men vad vill man läsa?
Vad vill du som faktiskt läser min blogg veta? Jag är gärna öppen för förslag!
Ärligt talat så började jag på det här inlägget i förhoppning om att komma på något vettigt att skriva men ni kan ju gissa hur bra det gick. Pinnen blinkar febrilt!
Kan ju i och för sig passa på att beklaga mig över våran svenska uppgift, känner för att vara på lite gnällhumör.
Vi ska alltså skriva bloggar på umealive.se, jippie! tänkte jag, men nu när vi fått uppgiften känns det inte så. Faktiskt så känns det mest otroooligt jobbigt. Nu ska vi skriva om vi är för eller emot en lag som förbjuder nätsurfing på sidor med barnpornografi.
Visst, nog kan jag sätta mig ner och skriva vad jag tycker om det, för det vet jag faktiskt. Men nu är ju grejen att allt betygsätts. När betyg och omdömen är inblandade så blir allt omedelbart mycket jobbigare. Är otroligt glad över att våran svensklärare faktiskt verkar tycka någorlunda bra om mig, gillar mitt sätt att skriva osv.
Aja, lär ju se imorrn när jag ska skriva klart inlägget hur allting går, det går säkert bra - Som alltid.
Pusshej<3
Sanningen väger alltid tyngst.
En lögn ärrar djupt inne i själen där förtroendet sitter. En lögn kan skada ens perspektiv till allt, det här var inte sant, vad är då sant? Såklart tänker man inte på det här och det är inte heller meningen men en lögn skadar inte bara de inblandades relationer. En lögn försvinner nästan aldrig, man kan förlåta men vetskapen om en lögn är väldigt svår att släppa.
Tala alltid sannolikt! Och med det menas inte säg det vi vill höra eller det som låter bäst. Utan sanningen ifrån ditt perspektiv.
Nu känner jag mig otroligt tacksam att jag är uppväxt med att berätta sanningen. Utan att jag tänker på det så är jag också uppväxt med att man inte ska undanhålla sanningen.